Idag har det vart än sån dag då jag bara gråtit ut, det har hänt en sak handlar lite om min familj som inte är löst än, vet att de kommer lösa sig, men idag kan jag säga att jag har varit riktigt svag, kände redan imorse att jag kände mig deppig och så blev de värre. När jag är ledsen blir jag inte oftast bara ledsen för det som hänt utan jag börjar titta tillbaka på gamla saker, önskar att jag kunde vara än bättre person och ba börjar trycka ner mig själv med skit.. Det gör jag alltid och jag fattar inte varför.. Det är inte direkt att det blir bättre.. Menmen efter att ha pratat med  min mami så känns allt så mycket bättre, att kunna gråta ut i hennes knä är nog det bästa som finns, det händer inte ofta, nångång när det gäller saker som sårat mig grovt då vet jag att jag kan vända mig till henne.. Oavsätt hur mycket vi bråkar älskar jag min mami och papi mest i hela världen och mina underbara syskson.
Inget går att besrkiva min kärlek till dom! det finaste jag har!