Jag e så lack på saker som inte går som jag vill ibland, tex på sista tiden har jag bråkat rätt mkt med min mamma för att det är ett år mellan mig och min syster men mamma behanldar mig som om jag vore 6 år yngre, men på ett sätt så tar hon mig som vuxen det kan bero på vad det handlar om, tex om det handlar om pengar då tycker hon att jag ska få halva barnbedraget och min syster får hela, snälla jag är 16 år?
Sen låter hon alltid mig göra saker hemma, om jag inte gör det börjar hon och gnälla om att jag inte kommer få de och inte de, alltså varför kan inte livet vara lika rättvist, jag har alltid vart den personen som får ta allt skit när det gäller mig och min syster, tex när vi var mindre och bråka var det alltid jag som fick skiten för allt, när inte ens mina föreldrar visste vad det hela handla om.. Hallå vi är väl lika mycket värda, nån dag måste dom ta och lyssna på mina bekymer, det är nu som mina föreldrar börjar reagera med att jag har svårt i skolan nio år efter liksom. Eftersom att jag gick om tvåan så tror inte jag att jag tänkte på hur jobbigt jag hade i skolan, utan det borde mina föreldrar sätt tidigare.. Åh det finns vissa saker jag hade satt mina föreldrar förstog mig, jag bråkar ju rätt ofta med min mamma just därför älskar jag att vara hos min pappa bråkar aldrig me han och jag bara älskar att vara där. Men när jag är hemma hos mamma är det alltid jag som ska få skiten för allt. Det ända ja vill är att jag och min syster ska behandlas lika..