Jag vill skriva av mig. Men jag vet inte vart jag ska börja, de är så mycket tankar i mitt huvud. Jag har gjort misstag efter misstag som jag så ångrar. Det är något jag aldrig kommer kunna ändra på, hur mycket jag än skulle vilja det, jag har gjort saker som gått helt fel, jag har förlorat personer som står mig så nära. Personer som jag behöver mer en allt. Egentligen vill jag kämpa för dom här personerna, men dt måste vara två personer för att kunna kämpa.

Jag vill bara lägga mig ner och gråta, det betyder inte att jag är svag, utan att jag har varit för stark så länge.

Jag vill kunna vara mig själv, jag ´vill kunna vara stolt över mig själv, jag vill kunna gå min egen väg, jag vill helt enkelt kunna lita på mig själv. Men det är alltid nån som trycker på mina svagapunkter.

Jag vill kunna ge och få. Somsagt ingen är perfekt, det kanske är så man ska se det hela. Alla har gjort misstag som man ångrar men som man också lär sig av.

Allt handlar om att tro på sig själv, leva för det man har och vara stolt för den man är!

Mina ögon kan tindra, mina läppar kan le, men hålet i mitt hjärta kan ingen se.