Det känns som att jag inte riktigt hunnit tänka på vad som egentligen hände. Varför det tog slut här..

Jag vet att det vart problem, men men kan lösa allt bara man vill, det handlar om att resa sig upp visa hur stark man är. vi båda var helt olika personer, och jag tror de var det vi stördes av. Det sluta med att allt blev fel. jag vet inte om personen jag menar detta till läser det, men spelar ingen roll, skönt att få ut känslor ibland.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, du var mitt solsken, du lös upp mina dagar i skolan, du fanns när jag behövde dig som mest, jag ringde alltid DIG när de vart problem, du var en person som jag verkligen såg upp till. Visst jag har gjort fel många gånger, det är sånt som händer, man lär sig av sina misstag! Förlåt för allt som gått fel iaf.

Att du nu och jag inte är med varandra inte ens snackar med varann känns helt sinnessjukt från att vara så himla tighta i sju år, alla minnen som vi byggt upp allt vi egentligen har gemensamt, bara jag tänker på de får jag ont.

Det är nu som jag inser att fan vad jag saknar dig! Hur mycket vi än bråkat, hur mycket problem vi haft så saknar jag ändå dig,för dig har jag delat halva mitt liv med.

Men somsagt, man kanske inte ska se tillbaka på saker utan leva för det man har. Oavsätt vad kommer du alltid ha en plats i mitt hjärta som bästavän!

I really miss you Maria!

En bild säger mer en tusen ord